Tid för påskekrim
Sommaren är den tid då många i Sverige ligger i hängmattan och läser deckare. I Norge däremot, framförallt i södra Norge, är deckarens högtid påsken.
Det norska fenomenet, i grannlandet benämnt som "påskekrim", går långt tillbaka i tiden och det finns många spekulationer till varför det uppstått. Några menar att grunden lades i en väldigt lyckad reklamkampanj för en deckare, närmare bestämt Bergenstoget plyndret i natt av Jonathan Jerv. Kampanjen ifråga lanserades som ett aprilskämt påsken 1923 då påskdagen inföll 1 april. Andra menar att det har sitt ursprung i mytologi och religion där påsken på sina ställen är en blodig högtid. Då tänker man bland annat på den hedniska traditionen vårblot och den kristna traditionen som menar att det var då ängeln strök blod på dörrarna i Egypten.
Men kanske den enklaste förklaringen helt enkelt finns i den långa ledigheten som infaller i Norge under påsk. Då åker många ut till sina stugor och vill ha något spännande att läsa.
I Norge är påskekrim en framträdande tradition och många förlag lanserar deckare under våren. Mina absoluta favoriter i genren är Katarina Wennstams samhällskritiska deckare, inte minst de nyaste Skuggorna och Skymningsflickan. En annan favorit är Åsa Larssons deckare som även tar med dig upp till bland annat Kiruna och Jukkasjärvi och lika mycket är en skildring av små byars sammanhållning och ibland förstörelse. I Anna Lihammers deckare får du även en stor dos historia tillsammans med spänningen och missa heller inte att stifta bekantskap med Temperence Brennan i Kathy Reichs bokserie som ligger bakom den populära TV-serien Bones.
En poliskommissarie är en vanlig huvudperson i en deckare, men på senare år har privatdetektiverna börjat nosa sig in på marknaden igen. Jag har sträckläst de tre böckerna om Cormoran Strike och Robin Ellacott, skrivna av Robert Galbraith, och det känns nästan som ett brott om det inte kommer ut fler! En annan privatdetektiv att stifta bekantskap med är Sara Lövestams Kouplan, i böckerna Önska kostar ingenting och Sanning med modifikation.
Med privatdetektiver och polisutredningar i all ära så gillar jag nog själv ändå bäst de deckare där mörkret kryper på och får en att vilja stänga dörrar och fönster och bara glänta på gardinen ibland. Böcker där skräcken listigt nästlar sig in i handlingen och där man aldrig kan vara riktigt säker på att man kommer helskinnad ur läsningen. Gillian Flynn är en mästare på att väva ihop deckare med skräck, särskilt i den mästerliga Mörka platser som är min favorit. Även Johan Theorins böcker rör sig ibland i gränslandet mellan deckare och skräck och då särskilt Nattfåk som både är en fantastisk spökhistoria och ett mysterium.
Varför inte läsa en deckare under påskledigheten?
Deckare på biblioteket
Sanning med modifikation
Gänget
