Resan fortsätter för ÖFK

Mycket har hänt sedan tre ÖFK-spelare besökte oss för snart tre år sedan och pratade om kärleken till böcker.

Boken Min resa till ÖFK

"Om jag ska göra det ska jag göra det ordentligt"

Den här texten publicerades första gången 2015-04-08.

Kan vi göra saker utanför planen som vi inte är trygga i, så blir vi tryggare på planen. Det är idén bakom de olika kulturprojekt som Östersunds fotbollsklubb varvat fotbollsträningarna med de senaste åren. De har provat på dans, teater, konst och inte minst litteratur, och klubben har fått mycket uppmärksamhet, både för sina framgångar på planen och sina kulturgärningar utanför. Men det är inte för uppmärksamheten de gör det.

- Om det bara skulle göras som PR för klubben så skulle det ju inte vara någon mening. Det handlar ju om att vilja bli så bra som möjligt, säger Bobo Sollander, forward och mittback i ÖFK som gjorde det avgörande målet i säsongens premiärmatch.

Instinkten att vilja göra så bra ifrån sig som möjligt tar de med sig från planen, men när det var dags att ta steget från superettanproffs till författare var övergången lite svårare än mellan back och forward.

- För mig var det en väldigt jobbig situation, eftersom jag hatade att skriva. Men efter mina sju år i ÖFK så insåg jag ju att det fanns en del att ta av. Inte minst sådant som var jobbigt och som det var skönt att sätta ord på. När jag accepterade att det skulle göras så ville jag göra det ordentligt, och jag tyckte att jag hade något att berätta, fortsätter Bobo Sollander.

Fotbollsspelare är människor

Boken Min resa till ÖFK gavs ut 2014. Efter coachning av författarlandslaget fick spelarna i uppgift att skriva en text om något de upplevt på väg till ÖFK, under sin tid i ÖFK eller en fiktiv berättelse om vad som skulle kunna hända därefter. Inte heller forwarden Emir Smajic kände sig till en början självklar i rollen som skribent, men desto mer klart stod det vad han ville berätta.

- Just då gick jag genom både den bästa och den sämsta perioden, så det blev en skildring av himmel och helvete. Jag insåg inte hur känslosam texten faktiskt blev förrän jag skulle läsa högt ur den för ett gäng ungdomar. Jag klarade inte av att läsa klart hela texten.

Medan det fanns motstånd hos vissa i laget finns det andra som önskar att de hade fått delta.

- Jag kom ju året efter, så jag hann inte vara med. Men jag gillar att skriva. Fotbollsspelare ses ofta som primitiva människor. Jag vill bryta den machokulturen som finns och visa att vi är tänkande människor. Jag är ju först och främst människa, inte fotbollsspelare, säger mittfältaren Brwa Nouri.

Sedan Brwa Nouri kom till ÖFK i januari 2014 har han hunnit med att både sätta bollen i mål ett par gånger och göra bokslukare av ickeläsare. Det var också han som sådde fröet till den bokklubb där nio spelare och andra personer kring laget träffas varannan vecka och pratar böcker. Det hela började med att lagets lärare i engelska, Jude Barker, såg Brwa läsa Brott och straff (Fjodor Dostojevskij) och undrade om inte den var lite väl tung. ‘Bara för att jag är fotbollsspelare betyder det inte att jag är dum i huvudet’ konstaterade Brwa, som är storläsare och gärna delar med sig av litteratur till andra.

- Brwa gav mig boken Shantaram (av Gregory David Roberts). Den är 900 sidor lång, så jag skrattade bara åt honom. Han sa: ‘läs i din egen takt, jag vet att du kommer att gilla den’, och den boken ändrade mitt sätt att se på böcker. Sedan dess har jag bara slukat böcker; jag har läst fler böcker under den här tiden än under hela mitt liv, säger Emir Smajic.

Hittills har bokklubben läst fyra böcker tillsammans. Tanken är att de ska ha läst ett bestämt avsnitt till varje träff - men väl där kan vad som helst hända.

- Diskussionerna är det mest intressanta. Det kan börja i boken för att sedan sluta i en djup filosofisk diskussion, berättar Bobo Sollander.

Bokklubben blir också en möjlighet att lägga fotbollssnacket åt sidan, och när de läser får de vara någon annanstans än på planen för en stund.

- Jag har hållit på mycket med fiske och tv-spel, och det har varit stunder då jag inte tänkt på något annat. Böckerna ger mig samma effekt, ett slags mental vila där man kan rymma från nuet, säger Emir Smajic.

Böcker som troféer

När det gäller att skaffa böckerna går de hellre till bokhandeln än till biblioteket.

- Jag köper alla böcker jag läser. För mig är de som troféer. De visar att man uppnått något, och det är ett sätt att komma ihåg vad man läst. Det är också minnen av att vi läst tillsammans vi i laget, fortsätter Emir Smajic.

Brwa Nouri har en särskild relation till bibliotek. När hans läsintresse tog fart som 18-åring skaffade han sig förvisso böckerna via biblioteket, men struntade i den lilla detaljen att lämna tillbaka dem.

- Ja, jag stal jag böcker från biblioteket. Jag ville verkligen ha dem, och jag tyckte ju att jag gjorde något bra eftersom jag läste. 

Alla tre är eniga om vilken bok som varit bäst hittills: Shadow of the wind (Vindens skugga) av  Carlos Ruiz Zafón.

- Den är lite knäpp, och den får dig att tänka. Den sprider ut sig i många grenar som vävs ihop på slutet och allt faller på plats, tycker Emir Smajic.

Skrivet av: Julia Sandström den 22 februari 2018