Författarparet Tarjei och Halldis Moren Vesaas öppnade hjärtat och dörren till den norska litteraturen när jag var ung. Läsningen tog sedan olika vägar, både på norska och svenska.  

Jag glömmer aldrig lyckokänslan efter att ha läst Naiv. Super. av Erlend Loe! Jag glömmer inte heller Karin Fossums gripande deckare, de fina och mänskligt trovärdiga böckerna om släkten på gården Neshov av Anne B. Ragde och upptäckten av den finaste av poeter, Olav H. Hauge. Jag har följt den unge Jarle Klepps liv i Tore Renbergs romaner och sent i livet rest tillbaka till 1300-talets Gudbrandsdalen och älskat böckerna om Kristin Lavransdotter och hennes riddar Erlend. Jag blev tagen när jag läste om nåd i Ingvild Rishøis Vinternoveller. Och Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård dröjer sig ännu kvar. Hans tegelstensroman om en handfull människor och deras liv två varma augustidagar, när en enorm stjärna dyker upp på himlen, är fängslande läsning. Det är en både oroande och ömsint bok. 

Norge vårdar sina författarhem och att vandra runt där i sällskap av en kunnig guide är en upplevelse. Besök Bjerkebæk och se telefonen på väggen. Där ringde det, den där dagen 1928, när Sigrid Undset fick veta att hon tilldelats Nobelpriset i litteratur. Och Bjørnstjerne Bjørnsons vackra Aulestad är också värt att stanna för. Se utsikten från gården och se flygeln där vännen Edvard Grieg brukade spela. Författarna kommer nära. Haugesenteret är inget författarhem. Det bjuder i stället på en helt fantastisk utställning om en författare, hans liv och verk, och är naturskönt beläget i en fjord med äppelodlingar längs sluttningarna.  

Sigrid Undsets Bjerkebæk

Bjørnstjerne Bjørnsons Aulestad

Haugesenteret  

Text: Anna-Kari Bäckvall