Mest lånad är ännu ett tag Förintelsens barn. Margit Silberstein berättar själv: Jag var besatt av sorgen och lidandets innersta väsen. Som barn hade smärtan en nästan befängd dragningskraft på mig. Jag ville gå in i den, känna den, låta det outhärdliga, det ofattbara, brinna i mig. Som om min mors plågor skulle mildras om jag delade dem med henne. Så var det nog, jag ville bära min mors lidande och förenas med henne i det.

SvD skrev om boken: en ömsint och betydelsefull skildring av hur Förintelsens trauma blöder över generationer.

Vår mest reserverade biografi fortsätter att vara Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad.