Barndomens bästa

De dröjer sig kvar i hjärtat, de böcker jag läste och älskade som liten.

Gunnel Lindes två böcker om Skorstensgränd läste jag om och om igen. Jag fick aldrig nog av stämningen. Det var en upplevelse att få läsa om livet för barnen och de vuxna i en trappuppgång i Stockholm, det var böcker fulla av fantasi, glädje och allvar. De gavs ut 1959 och 1962, och är inte Gunnel Lindes mest kända böcker. Jag hoppas fler kan upptäcka dem.

Kärleken till Kulla-Gulla kan jag nästan inte sätta ord på. Martha Sandwall-Bergströms böcker hade allt jag önskade mig, de var sorgliga och också spännande. De handlade om livet för den som var fattig, om rättvisa och om att hålla sina löften. Tänk när Dal-Pelle tar hand om Gulla efter branden, när hon ser tavlan som hänger på herrgården och känner igen sig, när hon säger nej till kadett Ivan och istället väljer den fattige Tomas Torpare. Å, vilka böcker.

Som hästflicka älskade jag alla hästböcker, det räckte med att det fanns hästar i dem. Allra mest tyckte jag kanske ändå om Annika-böckerna, om livet på en ridskola och den till en början svårtyglade hästen Turk. Att kunna köpa en ny Annika-bok var ren lycka! Ponnyklubbens stora böcker med många bilder och ett mysterium, de finns också kvar i minnet. Och Britta-böckerna...

Böckerna om Lotta av Merri Vik har följt mig hela livet. Jag läser om dem ibland på sommaren och skrattar fortfarande. De skrevs under många år, men det är böckerna från 1950- och 1960-talet som mest dröjer sig kvar. De är fulla av humor, roliga personligheter, fina miljöer och ett slags idyll som jag varken kunde eller kan få nog av. Jag tycker så mycket om dem att jag till och med har gått med i Ester Ringnér-Lundgren-sällskapet. Merri Vik var Esters pseudonym. I sällskapet hittar man likasinnade, en fin känsla.

Barbro Lindgrens Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner finns också i hjärtat och lästes om och om igen. De beskriver så fint hur det var att vara liten, även om miljön var en helt annan. Och fast det finns mycket humor, är det de sorgliga och stämningsfulla raderna jag minns bäst.

Sorglig men väldigt bra var också Malena och glädjen av Marita Lindqvist. Vi var många som grät till historien om Malena som förlorar sin mamma.

När läskrisen drabbar den vuxna läsaren, så vet jag att Astrids Lindgrens böcker om Kati kan hjälpa. Det är 1950-tal, Kati bor på Kaptensgatan i Stockholm och jobbar på kontor. Hon reser till Paris, Italien och Amerika, och med Astrid Lindgrens språk och humor är det en riktigt fin läsupplevelse.

Apropå läsning och lycka, så var en ny Kalle Anka-pocket ett slags höjdpunkt i barnlivet. Just Kalle Anka-pocket finns tyvärr inte på vårt bibliotek, men vi är nog några stycken som minns den känslan!

Audience:

Tags:

Written by: Anna-Kari Bäckvall Monday, May 10, 2021